HISTORIA-

Det hela började med några killar i 12-års åldern som spelade på ett torg i granskapet. De spelade på allt de fick tag på och allt som lät, det kunde vara plåtburkar, tunnor och plasthinkar.

De försökte efterlikna sina stora idoler. De hade jätte roligt och det lät en hel del när dom trummade.

Hos grannarna var dom inte lika populära, speciellt inte när människorna vela se på sina favoritprogram på tv.

Vissa kastade vatten på dom för att tysta dom, men detta fungerade inte och grannarna började fundera hur dom skulle få tyst på dem.

De talade med Joselito Crispim, en 20-årig kille som arbetade som bagare, men han höll även på med en hel del socialt arbete med barn.

Han studerade dessa pojkarna några kvällar och såg något som han tyckte verkade intressant, speciellt tre saker.

*Dessa barn hade organiserat sig själva utan ledare, och dom drev inte runt på gatan.

*De höll på med återanvändning, de spelade på saker som andra hade kastat bort.

*slagverksmusiken de spelade var en del av det afrikanska arvet. En stor del av dem som bodde i området var slavättlingar och de svarta utsattes för mycket rasism. De visade stolthet över sin musik.

Joselito frågade gruppen ifall han fick vara med, och det fick han även fast han är usel på att dansa och spela, organisera blev hans jobb.

Efter detta började de träffas och de bildade en förening.

Flera andra grupper medd människor hörde talas om detta och vela själva vara med. Man bildade en ”Rörelse för burkband” Moviment de bandas de Lata.

Sen bildades själva föreningen som kom och kallades baguncaco. Bagunca på portugisiska betyder alltså baguncaco och så var det i början.

Tanken var att ungdomarna skulle bestämma hur det skulle skötas och så blev det.

ALAGADOS-

http://www.alagados.com/

I Alagados grundades Baguncaco. Det är ett stort område ned enkla trähus som ligger på träpålar över en havsvik.

Vattnet är skitigt och det är svårt för dom som bor där att få vatten och el. Varför bor människor i Alagados?

I Brasilien de sista 50 åren var det många brasiljanska familjer som fick lov att flytta från landet pga olika andledningar bla; hårda torrperioder och arbetslöshet.

Människorna flyttade in till städerna (urbanisering), i hopp om ett bättre liv där.

Inne i centrum var det dyrt och svårt att få tag i jobb, men om man hade turen att hitta jobb så räckte lönen oftast inte för mat och hyra.

Deras alternativ blev då svälta ute på gatan, bli utliggare eller ockupera ett område som stod tomt eller övergivet.

Där byggde dom sina egna hus av bräder som man hittat på gatan och det bästa med detta var att dom slapp betala hyran.

Dessa områden kallas ”favela”.

I favela-områden finns det dock stora problem för ingen har tänkt ut hur det ska fungera att bo där eftersom det inte finns skolor, sjukvård, vatten. El och inte ens vägar.

I en favela är det oftast brottslingar som har kontrollen eftersom det inte finns poliser. Med tiden brukar dock dessa favelor bli mera stabila och kommunen ger dom som bor där rätten till att bo kvar, vatten, el och vägar.

Den första favelan som fick det så var Alagados kring år 1940.

I Rio byggde man husen på bergstoppar men i Alagados på träpålar över en havsvik. Alagados betyder översvämmat och så kan det se ut på avstånd.

Ett tag bodde 100.000 personer i Alagados. Först var vattnet ganska rent och barnen kunde bada och fiska.

Men eftersom toaletterna stod rätt över vattnet så blev vattnet ganska snart väldigt smutsigt.

Barnen lekte dock ändå i vattnet och det blev snabbt sjukdommar.

Då bestämde sig kommunen för att fylla igen vattnet med jord, så nu står nästan alla hus på fast mark.

Det finns vägar och gatorna är fulla med människor. Och nästan alla hus har en liten affär eller bar där folk försöker sälja och tjäna lite pengar för att överleva. Fast längst ut i området kommer det hela tiden till nya hus som byggs av folk som just kommit från landet.

Vad är meningen med Baguncaco?-

Att tillsammans med barnen och ungdomarna genomföra uppfostrande aktiviteter i hur man är mot varandra och detta genom disskusioner och aktiviteter/övningar.

För ungdomarna i Alagados går de bara i skolan några timmar per dag och efter har dom inget att göra.

Risken är att dom driver runt på gatorna och gör dumheter som att luras in i droger eller att man blir medlem i något kriminellt gäng.

I kriminella gäng är det oftast de yngre som får göra dom farliga saker eftersom de är för unga för att straffas.

Man blir medlemm i Baguncaco genom att gå med i ett band. Varje band organiserar själva vem som blir ledare och sekreterare.

Bandet får repetera och göra vissa shower med hjälp av Baguncaco. Det finns även andra kurser man kan gå på tex; teater eller skönhet. Baguncaco arbetar med något som kallas Scenens Pedagogik. Man lär sig sammarbeta med dem som är olik sig själv, kommunicera, fatta beslut i grupp, sköta sin hälsa, aktsam om miljö och att man lär sig tänka på de sociala problem och man lär sig hur man förändrar med hjälp av kulturen.

Det finns ännu en viktig sak; Många pojkar och flickor på Baguncaco har dålig självkänsla eftersom de är svarta i ett rasistiskt samhälle och tillhör de fattigaste i ett mycket orättvist samhälle.

Det fanns medlemmar på Baguncaco som inte ens kunde ta emot beröm. På scenen får de leva ut sina känslor , vis vilka de är med både glädje, sensualism och energi. De får synas och få beröm.

Och i mina ögon får dom vara en stjärna för en kort stund medans dom står på scenen. (Sofia Angel)